Har vart en intensiv vecka med otroligt mycket träning. Min prov-vecka på SATS är nu iallafall över och jag längtar tillbaka! Har tränat varje dag om man räknar med dansen.

 

Och på tal om den. Imorgon och på söndag smäller det! Då är det äntligen dags för show igen! ååhhå!

Som vi kämpa med dessa eländiga bakåt-kullerbyttor och annat hemskt.. Nu sa vi får kämpa lte mer.. hahah Två shower imorgon och två på Söndag! Lägger självfallet upp en video, men först på Söndag, inget sneakpeak!

 

SÅ HÄR SÅG VI UT FÖRRA TERMINEN!

 

 

 

Tänker utnyttja min vecka så gott det går! Okej, failade helgen, men det som finns kvar av veckan! 5 klasser bokade, plus dansen både på torsdag och hela helgen! Nästa vecka är jag död!

Med start förra året har jag tagit del av en jultraditon! Jag och Adrian åker hem till hans farmor och farfar för att baka pepparkakshus! Förra året var det min debut och resltatet då blev helt okej!

 

I år, lite mer ruttig ville jag att de skulle bli ett super snyggt hus! Blev det så? hmmm går att diskutera!

Gjorde även Melker i pepparkaksform! Men han blev lite... platt och i hopdragen i ugnen...

 

Vi lever i ett samhälle som ständigt utvecklas. Företag jobbar oavbrutet med att försöka utveckla sina produkter, oftast till det bättre. Kan det vara så att denna ständiga utveckling istället för att föra oss framåt, egentligen håller oss tillbaka?

Tidigast denna vecka fick mer än 81 000 hushåll i södra Stockholm vara utan el i cirka 4 timmar. Allt blev mörkt, tunnelbanor, gator och hushåll. Även många telefonnät slogs ut. En enorm panik bröts sig då ut hos väldigt många. Ingen TV, dator eller WiFi. Inte heller fungerade mobilnätet och allt är mörkt. Vad fanns kvar att göra? Det är hur sårbara vi egentligen är, det är hur ömtåliga samhället har gjort oss.

Vi har idag elektronik och annat mekaniskt runt om kring oss vart vi än går, och vi använder dem hela tiden. De saker som samhället ständigt utvecklar och framställer är inget annat än hjälpmedel. Saker som vi idag knappast kan vara utan har satt oss i en farlig situation, detta precis bevisat i och med strömavbrottet. Dessa hjälpmedel har gjort oss så otroligt bekväma, förmodligen helt omedvetet då det känns så vardagligt.  Men under ett ynka strömavbrott slogs allt som vi använder ut och vi kunde inte längre ”fullfölja vår vardag”

Visserligen är alla våra hjälpmedel även en del av dem vi är då vi oupphörligt använder oss av dem. Då vårt samhälle utvecklas måste även vi hinna med, där av kommer jämt och ständigt nya och högutvecklade produkter så som tillexempel en smart TV eller en iPhone. Denna utveckling går även väldigt snabbt, ser man tillbaka på bara 5-10 år så har stora förändringar blivit gjorda, inom alla kategorier.

Det handlar inte bara om oss, runt om i världen är det så här, samhället utvecklas och med samhället utvecklas folket. Men sen finns det dem som inte har samma möjligheter, det finns dem som inte har någonting, som kämpar på med sina liv varje dag, utan några som helst hjälpmedel. Och vi skriker och tjatar om teckningen på mobilen försvinner, eller om internetet går långsamt. På den här fronten är vi idag så oroligt bortskämda. Tiden vi lever i har blivit så pass bortskämd att vi snart knappt behöver lyfta ett finger för att få någonting gjort.

Förr i tiden hade man inte allt som vi har idag, man levde på de naturtillgångar som fanns tillgängliga. Man lärde sig hur man klarade sig, en av de största utvecklingarna en människa någonsin fick uppleva. Idag har vi istället tagit ett steg tillbaka, när strömmen försvann satt många av oss rastlösa och rädda för bland annat kyla. Man har ofta fått höra att människan är byggd för att överleva, men de kunskaperna har vi tappat och förlitar oss allt mer på en massa hjälpmedel som när som helst kan lägga av.

Det finns egentligen inte så mycket att göra åt saken, utveckling är ofta bra, men att då och då tänka motsatsen, ut ur den bortskämda bubblan och in i ett perspektiv av en människa som inte har allt som vi har. Att istället för att klaga på det som inte fungerar, försöka uppskatta allt vi faktiskt har, men också försöka komma ihåg våra överlevnaders instinkter. Vi vet aldrig när vi kommer behöva lämna vår bekväma zon och möta verkligheten.

 

 

Michael Jackson är för mig en stor insperationskälla. Trots allt han har gått igenom så har han ändå levererat så mycket. Storslagna album, fantastik koreografi och underbar musik - ren talang.

 

I vår generation är vi i princip uppfödda med hans musik, vi har nog alla suttit som små lite smått rädda och kollat på musikvideon till Thriller. Han har bara alltid vart med oss och som sagt, trots alla möjliga rykten och konstigheter som har förfölt honom, har han fortsatt att visa världen vad han går för.

 

Michaels död berörde många, bland annat mig och mina kompisar, intresset att hedra honom blev allt större. Efter att vi en kväll hade sett hans film "This is it" på bio besökte vi en kyrkogård, kopplade dirket till Thriller och ideer om att göra en egen show för att hedra honom. 7 månader, miljoner bråk, tusentals arbetstimmar och hundratals repitioner och danslektioner senare stod vi där på VÅR TEATER i Farsta Centrum, med hela musikprofilen på Kvickenstorpsskolan bakom oss, och fick framföra vår alldeles egna Michael Jackson show 4 gånger. Ett stoltare ögonblick har jag nog aldrig varit med om.

 

 

 

 

 

I Torsdags var hela klassen på Sacomässan som höll till i Älvsjö. Precis som gymnasiemässan var det överallt full gång. En massa stånd med reklam, broschyrer och kunskap.

Kände dock en skillnad gentemot gymnasiemässan.. Kan inte riktigt sätta fingret på det, har en teori att de flesta inte hade den så kallade "desperationen"  att värva ungdomarna till just deras skola,det var mer, "Hej, detta är vad vi har att erbjuda, nu är det upp till dig, hejdå!" Och kanske är det lite så, det finns egentligen inget tvång och allt eget ansvar man tar nu förväntas tas till en högre nivå.

Jag funderar extremt mycket på att läsa något som omfattar Statsvetenskap. Vill iallafall hålla mig på den samhällsvetenskapliga linjen så att säga, men då ett av de yrken jag vill arbeta med är Handläggare respektive personalvetare passar just statsvetenskap mina mål så bra.

Har ju tur som redan fått in en fot och fått prova på det arbetet jag sett mig själv som liten arbeta med. Mitt jobb på Försäkringskassan  just nu kräver mycket ansvar, trots att jag har en relativt "låg" position just nu vill jag inget annat än att klättra upp.

Tillbaka till mässan, då jag helst vill hålla mig inom Stockholm så var det mest Södertörn och Stockholms universitet som lockade mest, tror även jag vet hur jag ska lägga mina val... Har tänkt på det här rätt pass mycket innan, vilket känns bra nu!